foreverbiebs.blogg.se

Previously:

”inte en så dålig plan Einstin” ”you´re welcome”  för första gången på länge enades jag och Shay om något. Vi gick ut ur det lilla båset. Jag ställde mig på platsen jennifer ahde stått för några menuter sen. Jag samnt alla killarna gick mot samma ställe där Jennifer hade stått förut med en kille. Jag lutade mig mot dom blåa skåpen i samband med att jag såg Shay gå in i Jennifer. Efter att hon ramlat net på golvet och Shay dragit upp henne började dom prata men jag kunde inte förtydliga det dom sa. Några sekunder senare såg jag henne ta upp sin mobil ur hennes jack ficka. Efter att hon läst vad som stod på hennes mobil bildades en förvirad rynka på hennes panna. Jag sneglade försiktigt mot killarna. ”skickade ni ett sms till Shay” Dom skakade förvirrat på deras huvud. Shay kom med snabba steg mot oss. ”Lyssna på det här”Den som leker med elden blir bränd, Den här leken är större en vad ni tror. Försök få informatin från Jennifer men det kommer inte funka – A. 

Jennifer + Anonymos = Harnandez

Det var så enkelt, det var han som skickade smset men dom vägrade lyssna, dom =  Bruce. Vem skulle det annars vara? Harnandez är självklarheten, men han förstod inte. Varför?  ”Ge mig en anledning varför det inte skulle vara Harnandez.” spottade jag irriterat ut efter hans föreläsning om hur jag skulle bli tillsammans med Jennifer som jag inte änns ansträngde mig till att lyssna på. ”Han är inte kapabel till det.” ett torrt skratt lämnade mina läppar. ”inte kapabel till det? Du skämtar eller? Han vill döda oss och du säger att han inte är kapabel till att skicka hot sms?” jag höjde menandes på ögonbrynen. ”jag känner Harnandez, han skulle aldrig blanada in sin dotter i allt det här.” jag himlade irriterat på ögonen. ”att leva den här livstilen blandar han in hela hans fucking familj. Och du säger att han inte är kapabel till det här, han kommer fucking stjuta kulor i våra hjärnor.” fräste jag irriterat ut. ”Justin har faktiskt rätt, Harnandez är kapabel till det här och mer.”  höll Chris med, jag gav honom en tacksam blick. ”ja men jag tror inte att han skulle utsätta sin dotter för sådan fara.” jag himlade irriterat med ögonen i samband med att jag reste mig upp från den bekväma soffan. ”That is fucking bullshit Bruce, vadå inte kapabel? Han kommer fucking döda oss. Inte kapabel my ass, i´m out of hear.” Jag tog tag i mina bilnycklar som låg på det runda bordet. ”ta med pizza.” jag hörde Shays ljusa  röst innan jag stängde igen dörren.

---

Kapabel? Kapabel my ass. Of corse Harnandez var kapabel kapabel till mycket mer. Jag drog ut nycklarna ur  den svarta rang rover innan jag klev ut ur bilen. Den vita snön hade smält och solen stod långt upp på den blåa himlen. Vinden blåse i en skön tempratur. Dom bruna träden hade inte fått sina gröna löv därför var dom nakna. Jag hade på mig mina blåa rivna jeans och en vit t-shirt. Min svarta skinjacka passade perfekt till detta väder. Jag drog upp min mobil ur min byx ficka i samband med att jag kände en kall vätska på min vita t-shirt.  ”oh my god förlåt.” jag kände hur någon gnugade sin handled mot min t-shirt för att få bort den stora fläcken som hade bildats. Jag tog av mig mina svart tonade raybands för att kunna förtydliga vem det var. Jag möttes av en blond tjej med axellångt hår och isblåa ögon, dom isblåaögonen, hennes, jennifers. ”ee, hej.” sa hon nästan ohörbart. ”hej.” jag log ett snett leénde. ”ehm förlåt, det var inte meningen jag höll på att åka och se...” jag övbröt henne och kollade in i hennes blåa ögon. ”det gör inget det är lungt.” hon suckade lättat ut. vi bara stod där och kollade på varandra ingen av oss sa något. ”jen kommer du.” jag tog bort blicken från henne när jag såg en kille komma åkandes på en skate board. ”eh hej, jag typ gick in i...” ”justin" avslutade jag hennes mening.

Jennifers perspektiv

-Två stycken is tea tack.

-Okej det blir 10$

-okej hä..

”jag tar det.” viskade jake försiktigt i mitt öra. Jag kollade upp på honom med stora ögon med ett snett leénde. Han gav kvinnan bakom den silvriga kassan en tio dollars sedel. Hon tog i mot pengarna och la fram två rosa färgade is tea på den bruna disken. Jag tog tag i det genomskinliga plastmuggen och började dricka upp inehållet med det grönanyonfärgade sugröret. Jag öppnade upp det genomskinliga glasdörren och gick ner för dom tre sten trapporna. Jag gick mot min skate board som låg en bit från cafét. Jag la ena foten på den svartfärgade skateborden. Den andra foten la jag på asfalten för att vara berädd på att göra fart. Jake gick till sin skateboard och stod i samma ställning som mig. ”Sisten till glasskiosken får köpa glass!” ”deal” sa jag medans jag spände blicken mot vägen. ”Klara!” snart. ”Färdiga!” jag rättade till min keps. ”GÅ!!” Farten som Usen bolt. Jag puttade bak mitt ena ben så att farten ökade. Jag upprepade samma process ett flertal gånger tills farten hade ökats, jag placerade foten jag hade haft på asfaltet på skateborden. Jag sneglade bakåt och såg jake några få meter från mig. Jag ökade farten samtidigt som jag placerade sugröret mellan mina läppar och sög upp det rosafärgade is teaet. ”jag kommer att vinna.” Skrek han bakom mig. ”We will see about that.” Mumlade jag tyst, mest åt mig själv. Jag ökade farten samtidigt som jag sneglade bak, han var inte där. Han hade förmodligen tagit en genväg genom parken. Irritationen växte och jag körde nu i full hastighet. Jag kände hur mitt huvud kolliderade med något hårt. Jag ramlade av min skate board och föll över någon med min ice tea före. Jag backade bak ett steg för att kunna förtydliga personen jag gick in i. ”oh my god förlåt.”  Det var han, han med hasselnötbruna ögon. En stor rosa fläck hade bildats efter att jag hade spilt min ice tea över honom. Jag började gnunga min hand på fläcken för att kunna få bort fläcken ”ee, hej.” stamade jag närvöst fram. ”hej.” han log ett charmigt leénde som fick mina knän att smälta. ”ehm förlåt, det var inte meningen jag höll på att åka och se...” rabblade jag snabbt och nästan otydligt upp. ”det gör inget det är lungt.” jag andades lättat ut och sneglade ner på hans t-shirt med en stor rosa fläck. Jag drog upp min blick och mötte hans brunfärgade ögon, mina andetag stannade i halsen och jag fick genast svårt att andas. Jag försökte ta djupa diskreta andetag. ”jen kommer du.” jag vände mig hastigt om och mött Jake komma åkandes på hans skateboard ”eh hej, jag typ gick in i...” jag vände mig mot killen med dom bruna ögonen som jag än inte hade fått namn på. ”justin.” avslutade han min mening. ”jaha okej, ska vi gå?” sa han kallt och känsellöst. Jag kollade irriterat på honom samtidigt som jag blängde på honom. ”ja jag ska bara snacka med... justin lite snabbt, eftersom du förlorade tävlingen kan du köpa galss eller nått, vi möts sen hemma hos mig.” han suckade högt. ”visst.” ett brett leénde bildades på mina läppar. ”tack du är bäst” jag kysste honom löst på kinden. Han började åka iväg samtidigt som jag vände tillbaks blicken på Justin. ”din pojkvän?” frågade han samtidigt som han satte på sig sina solglasögon. ”Va? Nej.. han är bara en kompis, min bästa kompis.” han nickade sakta samtidigt som han drog en han genom hans hår. ”jaha okej, du ville snacka?” jag höjde på mina ögonbryn och puffade till mitt hår. ”ja, jag bara undrade du kommer väll inte säga det som hände du vet när..” ”att du nästan blev våldtagen?” avbröt han mig. ”ja pricis, du kommer väll inte säga nått du vet till alla i skolan.” ”nej, jag kommer inte göra det du kan ta det lugnt, det blir våran lilla hemlighet.” ”Jen kommer du din glass smälter?” jag vände mig om och såg Jake stå en bit bort med två glasser i handen. ”ehm tack för att du inte berättar och så.” han gav mig ett snett leénde. ”det är lugnt” jag besvarade hans leénde och tog tag i min skatboard och började åka mot Jake. Jag vände mig om och såg att Justin hade blicken på mig. Jag log ett flörtigt leénde innan jag vände blicken mot vägen. Jag vet inte vad som hände med mig varför jag helt plötsligt började flörta med honom det här var inte jag. Jag stanade farten när jag hade kommit fram till Jake och tog tag i min glass. ”thanks” ”vem var det? ” sa han känslokallt. ”det var han som typ räddade mig.” "från att bli våldtagen?” avslutade han min mening. Jag nickade sakta och började äta av min glass. ”jag tycker inte du ska hänga med honom han verkar vara dåliga nyheter.” jag så chockat på honom. ”sen när bestämde du vilka jag skulle vara med?” ”sen nu.” sa han kaxigt. ”aa då kan du sluta med det för jag kommer inte att lyssna.” jag började åka på min skateboard, jag hörde hur han ropade på mig men jag vägrade lyssna. Sen när bestämde han vilka jag var med? Ingen och då menar jag ingen bestämer över mig.

Äntligen, finally, finalmente,infine, enfin är jag klar med kapitel 5. Som sagt så var detta det svåraste kapitlet jag någonsin gjort, värsta pain in the ass!

Så så ledsen att kapitlet har dröjt men ibland finns det bara perioder där man inte orkar men men. Nu ska jag börja skriva på kapitel 6.

Vad tycker ni om designen som Celebnovell gjorde? Själv tycker jag att den blev så sjukt perfekt, tack ännu en gång Romina :)

glöm inte att kolla bloggens instagram "foreverbiebsbloggse"

Q: Vad är ni tacksam för?

A: Jag är så sjukt tacksam att jag har er! Min familj och mina vänner, jag är tacksam för allt jag har fast jag kanske inte alltid visar det! :)