- Meddelande

Until next time

↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑↑
Hej...
Yes det är jag och jag lever! 
Jag har saknat er så mycket... om det är någon kvar?
Mitt senaste inlägg var för länge länge sedan, och jag ska börja i 8:an nu. (woop woop?! Är det jobbigt i 8:an?!!) pretend that I didn't wright enything
Och jag vill verkligen inte lova er något jag inte kommer hålla. 
 
På påsklovet skrev jag ett väldigt långt kapitel, typ 3-4 kapitel samanlagda. Jag ville lägga upp det som en påskpresent men jag gjorde det inte...obviously, men det stå längre jag väntade tyckte jag bara att kapitlet var dåligt. Och alla kapitel från Dark light. och nu kan jag inte ens fatta att det var jag som skrev det. Jag har som sagt utvecklat vilket är bra. jag har börjat skriva andra privata noveller... och dom blir bra. Jag har väldigt mycket ideér och fantasi som jag vill bara skriva ner men jag får inte med allt... vilket är frustrerande. Iallafall det jag vill säga är att jag Inte flyttar till Wattpad för att skriva noveller som jag gjorde här... för jag ser inte hur det skulle förbättra saker. Jag är mycket mer mogen nu och vill verkligen behålla ett löfte så om jag någonsin skriver klart min novell som jag håller på med nu så kommer jag att publicera den helt klart! Men jag vill verkligen inte att ni ska vänta på någon novell!! Och jag skriver inte om Justn Bieber längre!
 
 
 
DON'T READ THIS!
 
Jag fattar inte ens vad jag skriver nu men, 2015 har inte varit det bästa året i mitt liv. Jag har typ... jag vet inte om man kan kalla det att bli mobbad, för jag gillar inte att stämpla mig själv som ett offer. Folk hatade mig för min hudfärg för att sammafatta det. Jag har aldrig varit osäker men när dom här personerna började sriva och säga massa saker om mig blev jag det. Dom skrev massa taskiga saker till mig och mina kompisar dagen före min FÖDELSEDAG. Först fattade jag inte vad som hade hänt, så jag grät inte.
 
 
YOU DID DIDN'T YOU
 
Men jag är tacksam att dom gjorde det för nu är jag stolt över den jag är. 
 
Cara delevigne var min förebild, hon ville inte att andra eller hon själv skulle bli stämplade eller definerade över vart dom kom från eller hur dom såg ut  eller deras religion m.m. Jag älskade det med henne. Men det fanns andra människor som hade gjort det innan som jag visste men inte förstod. 
 
Martin Luther King Jr 
 
Nelson Mandela
 
Så jag vll tacka dom, det finns säkert fler folk som har gjort en stor inpakt i samhället eller till och med världen, skriv gärna era förebilder. 
 
Winston Churchill har en av mina favorit "qouts" som jag bär med mig.
 
"If you're going through hell keep going" 
 
En av Martin Luther King's 
 
"In the end we will not remember the words of our enemies but the silence of our friends"
Helt random jag vet...
 
Ni är så fina och förtjänar mycket mer!! 
 
Inget av det jag skrivit kanske låter vettigt men...
Och ja det här är mitt avslut. det är väldigttt dåligt jag vet. Fast jag vill inte att ni ska ta det som ett hej då mer
som ett.... until next time. 
 
DO NOT LOOK DOWN!
↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓↓
DO NOT DO NOT DO NOT DO NOT DO NOT DO NOT DO NOT DO NOT DO NOT DO NOT DO NOT DON'T 
 
                  I
                  I
                  I
                  I
                  I
                  I
                  I
                  I
                  I
                  I
                  I
                  I
                  I
 I                I               I   
   I              I             I   
     I            I           I    
        I         I         I      
           I             I       
              I       I
                  I
 
---YOU LITTLE REBEL---
 
 

I'M NOT GONO' SHOW YOU!
 
 
DON'T YOU DARE...
 
 
 
Cole var Anonaymus 
Resten får n ta reda på själv! Use you imagination! 
 
 
I'M SO GONO' REGRET THAT I WROTE THAT BUT I DON'T WANT YOU GUYS TO WONDER WHO IT WAS
 
I'M A SPOILER I KNOW OK OK!
 

- Dark Light

Chapter - 27 Fuck my life Part 1


 Previously:

Jag lät min hand sakta tryckas ner innan jag avlossade skottet som träffade några centimeter från mitten av skjuttavlan. Jag vände mitt huvud försiktigt mot Justin så att våra ansikten bara var några centimeter från varandra.

”Jag älskar dig.”

Andades han ut. Jag besvarade hans fråga genom att placera en passinerad kyss på hans läppar.


Sekunder. Minuter passerade den enda jag kunde höra vara mina andetag. Jag lät mina ögon försiktigt stängas innan jag öppnade den igen. Jag tryckte försiktigt ner mitt pekfinger så attt skottet avlossades. Jag kände hur tårarana brände bakom ögonlocken men jag visste att det var det rätta att göra. Jag lät pistolen sakta men säkert falla ner för mina händer innan jag kände hur mina ögonlock blev tyngre och tyngre. En svart dimma täckte min syn och allt blev svart.

 

 

 

Pip pip pip pip. Pip pip pip pip

 

En liten springa bländade mina ögon när jag försiktigt lät mina ögonlock öppnas.  Jag kände hur mitt huvud gav ifrån sigen smärtsam känsla när taklamporna träffade mina ögon. Jag knep snabbt ihop ögonen igen och försökte ännu en gång öppna ögonen.

”Hey.”

Jag hörde hur någon mumlade något och trycket hårt i min hand. Dom hårda elektriska singnalerna åkte genom min arm till min hjärna och en smärtsam känsla bildades på min hand. Jag stönade lågt och märkte då att min röst var hes. Jag vände mitt huvud för att möta Justins hasselnötbruna ögon. Dom ända ögonen jag skulle vilja se just nu.

”Vart är jag?”

Jag var inte säker om han hörde mig för min röst var väldigt hes plus att det kändes som om jag viksade. Han log ett halvt leénde. Hans charmiga leénde.

”På sjukhuset.”

En rynka bildades mellan mina ögonbryn. What the fuck?

 

 

 

24 timmar tidigare.

 

”Varsågod och sätt dig.”

Jag satte mig försiktigt ner i salongstolen och lutade mig bakåt.

”Vill du ha det vanliga?”

Jag bet mig löst i läppen och tog in ett djupt andetag.

”Nej, det är dags för en förändring.”

Den blonda frisören nickade och satte igång med sitt jobb.

 

 

 

 

Jag stängde igen yttedörren efter mig och gick in i köket dar hela gruppen var.

”Är du beredd för uppdraget i da-”

Jag sneglade mot Bruce som kollade med stora ögon på mig. Resten av gruppen vände sina huvud mot mig och kollade med samma chockade blick på mig.

”Ditt hår?”

Började Chris.

”Brunt.”

Avslutade Zac. Jag placerade en slinga bakom mitt öra och log ett brett leénde.

”Jag ville ha en förändring.”

Började jag.

”Till uppdraget.”

Avslutade jag sedan. Jag kunde känna hur Justins blick brände på mig.

”Der är super snyggt.”

Sa Shay snabbt. Jag besvarade hennes leénde.

”Och jag har köpt några kläder. Eftersom alla mina kläder är hos min pappa så.”

Jag visade påsen jag höll i min högra hand. Eftersom ingen svarade vände jag mig om och började gå uppför trappan. Jag gick in i gestrummet jag hade fått bo i och stängde dörren efter mig.  Jag började gå med snabba steg till helkroppsspegeln och ställde mig framför den. Jag såg mitt choklad bruna hår hänga löst ner för mina axlar. Jag var så koncentrerad i mitt nya utseende att jag inte hörde när Justin kom in i rummet.

”Hey.”

Jag vände mig snabbt om och mötte hans blick.

”Hey du.”

Jag log ett halvt leénde.

”Är du okej?”

Jag rynkade på min panna och kollad frågandes på honom.

”Vad menar du?”

”Ditt hår och allt. Du förändras.”

Jag bet mig löst i min underläpp.

”Det kanske är dags för en förändring.

”Kanske.”

Mumlade han tyst fram.

”Är du redo att åka?”

Jag tog in ett djupt andetag.

”Jag ska bara byta om.”

Han nickade och vände sig om och gick ut ur rummet.

”Jag älskar dig Jennifer.”

Han drog ut på meningen och använde en tillgjord röst.

”Jag älskar dig Justin.”

Sa jag med samma tillgorda röst. Det var första gången på länge jag hade sagt att jag älskade honom och det kändes bra. Riktigt bra. Jag tog ut dom svarta skinbyxorna och t-shirten och skinjackan ur påsen innan jag smidigt satte på mig dom.


Men, men.... little bit love in the air.

 


- Dark Light

Länkbyte - THEMCCANNGANG

Rio och hennes broder Derek har haft ett tufft liv med sina föräldrar. Föräldrar som inte ens förkännar den titeln. En dag blir Rio och Derek utslängda från deras hem, och den kvällen förändrars hennes liv. Derek har ett kompisgäng han bor i hop med i ett stort hus i ett litat kvarter där dom bor just nu, och kommer nog att göra ett tag. Att blandas in i sin brors kompisgäng kanske inte är så bra.Men för Rio är det bra. Hon lär sig glödje, Äventyr och hon känner sig lycklig för första gången i sitt liv. En dag förändras allt för Rio. Det händer konstiga saker och hon tror sig bli förföljd. Först tror hon att det är någon som vill skoja med hennes, Men det visar sig vara mottsatsen. Tanken om hennes brors aktiviteter ner i källaren får henne att koppla ihop alla konstiga grejor med killarnas hemliga källare.Vad gör killarna där nere? Är aktiviteterna farliga för Rio. Dagen efter höstlovet är hon borta, spårlöst försvunnen och det enda hon tänker på är "Det är Dereks fel.''
Themccanngang  är tillbaks! Läs Julia och Sannas novell Red eyed demons. klicka på bilden för att komma till deras novell