foreverbiebs.blogg.se

Jag tog ett försiktigt grepp om den- svarta runda- brickan innan jag styrde mina steg till det lilla bordet där två par satt och diskuterade ett ämne som inte var hörbar för mina öron. Jag harklade mig försiktigt innan jag log ett sockersött leende - som man var tvingad att göra när man jobbade på Café Darling's. " här är eran beställning, varm choklad med två lössekatter." Jag gjorde min röst ljusare än vanligt bara för att låta så oskyldig som möjligt. "Tack så mycket." Kvinnan med blont axellångt hår log ett vänligt leende innan hon tog emot beställningen. Jag vände mig om och gick stolt därifrån. Detta var första gången jag jobbade kväll, anledningen var att Linda - en av mina jobbkamrater - var tvungen att gå till ett ärende så jag fick ta hennes pass. Jag ställde ner brickan innan jag kollade ut genom en av dom stora fönstrerna - som täckte det mesta av byggnaden. Det var väldigt mörkt ute dock var klockan bara 10 på kvällen men anledningen var att det var vinter och då hade solen gott ner väldigt tidigt på dagen. Dom vita kristallerna som även kallas för snö föll ner för den mörka himlen ner till den hala maken. En djup suck for ut ur min mun utan att jag kunde kontrollera det. Jag tyckte att det var "roligt" att jobba kväll men sömnen hade börjat sprida sig i min kropp dock var detta inte bra eftersom jag skulle jobba till 11 vilket var 1 timmar från den nuvarande tiden. Rastlösheten tog över min kropp och jag fann mig själv några sekunder efter stå och torka bord. Vattnet som var blandat med vitt skummande tvål kom i kontakt med min hand då jag doppade ner den för att nå trasan som låg i botten av den lilla hinken. Jag greppade tag om den lilla - kvadrat liknande- trasan innan jag la de på bordet och började göra cirklar. Jag upprepade processen ett flertal gånger innan jag la till baka trasan i hinken för att få bort allt det smutsiga som jag lyckats få upp. Ett klingade ljud hördes vilket bevisade att någon gick in. En kille med svart hoddie och luvan över huvudet steg in. Hans ben var täckta med en svart byxa som hängde löst ner för hans midja. Han kollade fundersamt runt -samtidig som han spände sina käkar- innan han satt sig ner på en av stolarna som var plaserad på det lilla cafet. Jag la snabbt tillbaka trasan i hinken innan jag la den bakom disken. Jag tvättade av mina händer med jordgubbs luktande tvål innan jag torkade av dom med det vita hushållspapperet. Jag tog ett djupt andetag innan jag styrde mina steg mot platsen han satt på. " Hej, vad får det lov att vara?" Ännu en gång använde jag min ljusa röst. " Har ni vodka? " jag skakade snabbt på huvudet till svar. " trodde väll det" jag fuktade försiktigt mina läppar i samband med att jag la mina händer på mina lår som var täckt av ett svart förkläde. " Kan jag erbjuda er något annat, sir" även fast han såg ut som att var lika gamla som mig hade cafet en strikt policy att vara artig. " Nej" hans kalla röst skar sig igenom mina trumhinno. "Är du säker" ville jag försäkra. " Ja, jag är fucking säker annars skulle jag inte uttala ordet nej." Hans hotfulla röst påminde mig om min fars vilket fick mig att hoppa till av rädsla. " Förlåt sir" fann jag mig själv säga. " Kalla mig inte fucking sir." Jag nickade snabbt för att bekräfta att jag förstod hans befallning innan jag gick med snabba steg tillbaka till disken. Rädsla, rädsla var det ända jag kände. Det var så sorgligt att en vanlig levande människa kunde få mig att känna sådan rädsla. Jag tog in ett djupt andetag och sneglade på klockan. Den visade 10:20 med en djup suck kollade jag mot killen som stod några få centimeter från mig. Han kollade på mig med hans hasseknötbruna ögon som lyste mer med hjälp av tak lamporna. En röd nyans började spridas på mina kinder pågrund av den för långa ögonkontakten. Jag bröt snabbt blicken från honom för att slippa den pinsamma situatonen. Ännu en gång kände jag mig rastlös men skillnaden denna gång var att jag inte hade något att göra. Jag sneglade mot platsen paret tidigare hade suttit, med en förvåning såg jag inte dom där vilket gav mig uppgiften att städa upp deras rester. Jag styrde snabbt mina steg mot platsen dom hade suttit på och la alla resterna på den svarta brickan. Jag styrde tillbaks mina steg bakom café disken för att lägga ner alla sakerna. När jag vände mig om för att möta ett par hasselnötbruna ögon fanns dom inte där. Med en djup suck kollade jag på klockan som nu var 10:40. Tiden flög så fort fram att man inte han tänka. Jag visste att ingen skulle komma så jag beslöt mig för att stänga tidigigare än vanligt. Jag satte snabbt på mig min gröna - höst - jacka innan jag gick ut ur Starbucs cafét och låste efter mig. Jag började gå mot den breda trotoaren som var täckt av vitt snö. Mina skosulor gjorde ett ljud som påminde om vintern. Snön hade slutat falla och himlen var kolsvart. Stjärnorna samt gatolycktorna lyste starkt så det blev enklare att kunna se. Jag blev avbruten i min dvala när en okänd röst nådde mina öron. ”Prinssesa vart ska du?” Med ren panik samt reflex stannade mina ben och jag vände mig sakta om och möttes av tre gestalter – som såg ut att var killar- komma gåendes mot mig. Mitt hjärta dunkade så snabbt så att det kändes som om den skulle hoppa ut vilken sekund som helst. När jag äntligen hade fått tillbaks förståndet började jag med snabba steg gå framåt. Mina steg blev snabbare och snabbare efter varje sekund som gick och mina andetag blev tyngre, pågrund av kylan bildades ett rökmoln ovanför min mun. ” Prinssesa, stanna då.” med den meningen började jag snabbt springa. Jag andades anfått ut efter varje steg jag tog. Jag svängde snabbt in i en liten gränd som var täckt av en massa sopor. Jag gömde mig snabbt bakom en av dom – gröna- stora kontejnorna. Mitt hjärta dunkade snabbare än vad det hade gjort föe några få secunder sedan. Jag kände hur snön –försiktigt och långsamt- kröp sig in i min kol svarta Dr martens. Jag hörde hur fotsteg började närma sig, jag höll min hand för mina torra läppar för att inte få ut ett ljud som kunde orsaka att dom hörde mig. Fotstegen kom närmare och närmare tills jag såg ett par gestalter komma in springades i gränden. Mina andetag blev snabbare och snabbare och tårarna började välla ut ur mina ögonlock meninte ett ljud lämnade mina läppar. ”Vart är du Prinssesa? Du kan inte gömma dig för alltid.” Deras påstående samt fråga fick mig att skaka av rädsla. Deras steg kom närmare och närmare tills jag kände hur en av dom tog ett -hårt- stadigt grepp om mina axlar jag kved av smärta när dom förrde ut mig – ur mitt gömställe- bakom kontejnern där jag hade gömt mig. Han slängde ner mig på den – kalla- hårda marken innan han la sig på mig. ” Vackra flickor som du borde inte vara ute så här sent.- sa han medans han smekte mig på mina – kalla- kinder. Hans andedräkt var en blandning av alkohol och rök. Han drog – sakta- ner dragkedjan på min höstjacka samtidigt som han fortsatte att smeka min högra kind. ”Snälla” viskade jag skakigt fram. ” Snälla” upprepade jag. Jag såg hur hans ögon förvandlades från gröna till kol svarta. ” Fucking håll käften ” sa han med en kall röst samtidigt som han smällde till mig på min högra kind. Min kind bultade hårt efter slaget. Han drog upp min tröja och började –hårt- masera mina bröst. Jag kved av smärta och försökte stoppa tårarna som åkte ner för mina kinder. ” Snälla” mitt sista försök av att han skulle sluta fick jag en till smäll på min högra kind. Han började ivrigt knäppa upp min bh. Jag knep snabbt ihop mina ögon och några sekunder senare kände jag hur någon drog bort honom från min kropp. Jag öppnade snabbt mina ögon och möttes av ett par hasselnötbruna ögon han gav mig en sista blick innan han började ge killen som hade försökt våldta mig smällar på hans ansikte. Dom andra två killarna låg på marken medvetslösa, jag hade inte äns märkt när han hade slagit ner dom. ”Spring!” jag blev avbruten i mina tankar när jag hörde killen med hasselnötbruna ögon som jag än inte hade fått namn på skrika. Mina förlamade ben började snabbt kvavla sig uppåt jag tog sats och sprang allt vad jag kunde. Mina andfådda andetag smet ut ur mina läppar. Jag sprang som om jag var Usain Bolt. Jag saktade ner när jag skymte mitt hur eller rättare sagt min fars hus. Jag såg honom i en av fönstrerna han satt på våran soffa med en en flaska i handen som troligtvist var alkohol i. Jag kunde inte gå in han skulle bara bli arg och slå mig. Jag beslöt mig för att sova i våran bakgård istället. Jag la mig försiktigt ner på min svarta väska som stöd för mitt huvud. Jag kände hur tårarna började åka ner för mina kinder. Varför var mitt liv så komplicerat?

Phew.. äntligen ett kapitel! Förlåt för att kapitlet tog så lång tid att få upp, min dator samt internet och blogg.se har varit helt knas. Jag är inte säker på att jag ska börja skriva på den här novellen men här får ni ett smakprov! Vad tycker ni? Kommentera!