foreverbiebs.blogg.se

---

Previously: 

Mitt jobb hade jag nästan glömt bort, jag hade ringt och sagt att jag skulle ta några dagar ledigt efter våldteckts händelsen men efter frukosten beslöt jag mig att åkt till jobbet. Jag stod bakom disken och kollade ut över cafét, jag hade saknat att vara här, att kunna få bort tankarna från allt. Jag snegalde mot ett par ugdomar som satt vid ett bord en bit bort. Det var en tjej och en kille, dom såg ut att vara förälskade. Jag kunde se det hur tjejen kollade på killen och hur killen kollade på tjejen, det var så det såg ut när man var förälskad. Mina tankar suddades bort när jag hörde en välkänd röst. ”Kan du täcka för mig? Jag måste ringa min pojkvän och prata med honom. Jag kommer om 10 jag lovar. ” Bethany ljusa röst fick mig att spricka upp i ett leénde. ”Eh.” jag kollade osäkert på henne ”Snälla.” Hon såg bedjanede på mig. Jag himlade med ögonen. ”Okej, visst jag gör det.” Jag drog min hand genom mitt hår, hon brast ut i ett högt skratt. ”Tack du är bäst J!” Hon kramade snabbt om mig och började gå ut till personalrummet. ”Du står i skuld till mig, glöm inte.” Hon vände sig om och nickade men försvann snabbt. Jag böjde mig ner och greppade tag om brickan som låg under disken. Jag styrde mina steg mot bordet som Bethany egentligen skulle duka av. Jag slängde ner alla rester på brickan och torkade av bordet. Jag torkade av mina händer på mitt förkläde och tog upp brickan och balanserade den på min vänstra handflata. Jag vände mig hastigt om och kände hur min panna koliderade mot något hårt. Jag försökte öppna ögonen men jag fann mig själv stå och kisa. Mitt huvud bankade och det kändes som om någon hade slagit en hård hamare på den. När jag äntligen hade lyckas öppna mina ögon kunde jag förtydliga personen som stod framför mig. Det var.. ”Justin?” viskade jag för att inte få för mycket uppmärksamhet på mig. ”Vi måste snacka.” Jag himlade med ögonen och började gå mot disken. Jag ställde mig bakom disken och la ner brickan. ”Du.” Jag pekade på honom och förde sedan fingret mot mig själv. ”Och jag behöver inte snacka om något. Så du kan lämna mig ifred och gå.” Jag pekade menades på dörren och vinkade sedan till honom. ”Hejdå.” Han suckade och drog frustrerat sin hand genom sitt hår, på ett sådant sätt bara Justin gjorde det på. ”Snälla?” Nästan viskade han fram. Jag tog in ett djupt andetag och lät det sedan pysa ut mellan mina läppar. ”Okej, visst.” Jag kollade upp mot taket för att slippa möta hans blick. ”Kan vi?” Han sneglade bak mot dörran. Jag nickade bekräftande och vi började gå mot dörren. Vi passerade personalrummet precis när Bethany kom ut. ”Täck för mig.” viskade jag i hennes öra. Hon log och nickade. "Vem är snyggingen?" Mimade hon medans hon kollade flörtigt på honom. Jag höjde mina axlar och himlade med ögonen. Jag vände mig om och började gå bakom Justin. Vi gick ut genom dörren, vi befann oss på pakeringen. ”Följ med.” Jag kollade förvirrat på honom. ”Vart?” jag sneglade runt i parkeringen. ”Överraskning.” Sa han retsamnt med ett flin på sina läppar. ”Justin jag har inte tid för det här.” Han suckade och tog två steg samtidigt som han la sina händer på min midja. ”Lyssna. Jag är så ledsen för det jag sa, och jag säger inte ofta att jag är ledsen.” Jag gav ifrån mig ett halvt leénde. ”Men ändå har jag lyckats få ut det ur dig två hela gånger.” Jag flinade och la mina händer på hans nacke. ”Så betyder det att du förlåter mig?” Han såg hoppfullt på mig. ”Det beror på vad din överraskning är.” Jag bet mig i läppen och flyttade mig närmare honom.  ”Följ med så får du se.” Han kysste mig på pannan och släppte taget om min midja och tog istället tag i min hand. ”Vad gör du?” Han kollade förvirrat på mig. ”Vad menar du?” Jag suckade och förde mitt finger mellan honom och mig. ”Det här, vi.” Han tryckte sin kropp närmare mig. ”Du är väll min flickvän. Eller har vi gjort slut?” Jag skrattade. Hans varma kroppsvärme fyllde min kropp, mina kinder började få en röd nyans. ”Rådna inte babe.” ordvalet som han använde för att tiltala mig på fick mig att le. Han började föra mig mot en Yamaha motorcykel. Mina ögon växte till två stora klot, mina läppar särades. ”Har du en Yamaha?” Stamade jag imponerat fram.han nickade och släppte taget om min hand och började gå mot motorcykeln. ”Är inte dom typ, väldigt dyra?” Han satte sig på motorcykeln. ”Jo.”  En rynka bildades mellan mina läppar. ”Inte så dumt att ha en riking till pojkvän." Mumlade jag fram, efter att jag insett vad jag hade sagt plaserade jag mina händer på min mun. Justin ignorerade vad jag hade sagt, kanske hade han inte hört. Jag slog till mig själv mentalt över vad jag hade sagt. Vad betyde det egentligen. Jag gillade inte Justin. Försökte jag övertyga mig själv. Jag visste inte änns hur det kändes att gilla någon. Jag hade aldrig riktigt haft en pojkvän. Istället för att låta tankarna föras vidare tog jag dom sista stegen fram till motercykeln.  ”Så är du med?” Jag fuktade mina läppar. ”på vad?” ett flin bildades på hans läppar. ”Du får se.” Jag tänkte efter. Va hade jag egentligen att förlora? –förutom att jag ”skolkar” från jobbet och riskerar att få sparken- Inget. Jag tog av mig mitt förkläde och kastade upp den i luften så mina svarta jeans syndes och min rutiga shorta. ”Okej, då kör vi.” Jag satte mig bakom honom på motorsycykeln och slingrade mina armar runt hans midja. Jag plaserade min kind på hans rygg. Justin startade motorn och körde ut ur parkeringen. Efter några sekunder var vi uppe på vägen.

---

”Justin vart är vi?” Han shh-ade mig och ledde mig upp för något stenigt. Så fort vi hade klivit upp ur motorcykeln hade han satt en svart ögonbindel för mina ögon som gjorde det omöjligt för mig att se. Han höll min hand för att kunna leda mig upp för vad jag hade sätt var ett berg. Även fast det inte kanske betyde något för honom så betyde det mycket för mig. ”Vi är frame.” Han släppte taget om min hand och började knyta upp ögonbinden. Mina ögon mötte ett starkt ljus. Jag kisade tills jag hade funnit min normala syn. Vi stod på toppen av ett högt berg. Och nedanför kunde man se staden. Alla människor-som härifrån såg ut som myror- alla bilar allt såg anorlunda ut. Det såg så mycket vackrare. ”Wow.” Var det ända ordet som kunde lämmna mina läppar. Jag vände mig om för att möta Justin men jag mötte istället en röd picknik filt och en picknikkorg med massor av frukter, mackor, sallad, och vin. Ett brett leénde bildades på mina läppar. ”Det där är wow.” Jag pekade på picknikfilten. Han ställde sig framför mig och la sina händer på min midja. ”Du är wow.” Han lutade sig fram och våra läppar nudade varandra. Jag blundade och kände hans försiktiga andetag på mina läppar. ”Tänker du kyssa mig nu?” Jag kunde inte råför att fråga, just denna stund ville jag veta. Jag öppnade mina ögon för att kunna se hans reaktion. Ett flin placerades på hans läppar. ”Om jag skulle” Han tog en paus och la sin tumme på mina läppar. ”Kyssa dig, skulle du veta det.” Han släppte taget om min midja och tog istället tag i min hand. Han förde mig till pickninkfilten och vi satte oss ner. Han tog fram en kamera och började ta bilder på mig. Jag gjorde några löjliga miner innan jag drog kameran ur hans hand och började kolla på bilderna han hade knäppt. ”Jag visste inte att du var så romantisk.” Han drog sin hand genom sitt hår. ”Jag visste inte att du gillade romantik.” Jag la en slinga bakom mitt öra som hade fallit framför mitt ansikte. ”Jag gör inte det.” En rynka bildades på hans panna. ”Varför?” Jag fuktade mina läppar. ”För romantik är något mäniskan har ”hittat på”. ” Jag gjorde sitat- tecken i luften ”Vad menar du?” Jag la en vindruva i min mun och jag kände hur saften åkte ner för min matstrupe. ”Liksom det är ett ögonblick som ska vara perfekt, för i just detta ögonblick får inget gå fel. Det är romantik.” Han kollade fundersamnt på mig. ”Varför anser du det?” Jag suckade. ”För att, det har alltid varit så. Kärlek, romantik ett perfekt ögonblick som människan vill ha.” Han höjde på sina ögonbryn. ”Så du tror inte på kärlek?” Jag bet mig i läppen. ”Gör du, tror du på kärlek?” Han höjde på sina axlar. ”Jag trodde på kärlek, en gång i tiden.” jag kände hur minnena började växa tillbaks. ”När var det” Jag suckade och drog en hand genom mitt hår. ”När min mamma levde.” Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken och hotade att falla. ”Jag är så ledsen-” jag avbröt honom. ”Va inte det.” Han nickade sakta. ”Hur dog hon?” Jag blinkade bort tårarna. ”En bilolycka.” jag bet mig själv hårt i kinden så att blodsmaken började bildas i min mun. ”Din pappa, är det han du bor med?” Jag kollade ner på mina utslitna converce. ”Ja.” Svarade jag kort. ”Vad jobbar han med?” En förvirrad rynka bildades på min panna.”Varför undrar du?” Han ryckte på sina axlar. ”Jag vill bara lära känna dig.” Jag nickade sakta. ”Han importerar saker, jag vet inte vad men han brukar jobba mycket i Las vegas."