foreverbiebs.blogg.se

---

Ashley Sullivan? Ashley fucking Sullivan. Hon satt på min sängkant med händerna på sina knän. Hon reste sig sakta när hon såg att jag hade kommit in i rummet. ”Jen?” jag tog mig  an och började gå mot den stora helkroppsspegeln ”Vad gör du här?” frågade jag utan att låta en enda tår falla. Jag försökte ta bort mascaran som hade smetat sig under mina ögon.”Vad har hänt?” hon ignorerade min fråga och började istället gå med försiktiga steg fram till mig. ”Jag mår perfekt. Vad gör du här?” jag vände mig om så jag stod öga mot öga med hennes.Hon slickade sig om läppen och blickade ner mot golvet. ”Jag kom hit för att snacka med dig om, jag behöver din hjälp.” en rynka bildades mellan mina  ögonbryn. ”Sen när behöver du min hjälp?” hon suckade högt och drog sin hand genom hennes platin blonda hår. ”Sen nu.” jag fnös. ”Okej vad behöver du hjälp med?” hon flinade och gick tillbaks till min säng där hon satte sig ner igen. ”Att krossa Bieber.” jag brast ut i ett högt skratt som jag avbröt snabbt eftersom ja var rädd att grannarna skulle vakna. ”Och varför behöver du.” jag pekade på henne och förde sedan mitt finger mot mig själv. ”Min hjälp.” hon fuktade sina läppar. ”Därför att det verkar som om du och Bieber har en love affair.” jag himlade irriterat med ögonen. ”För det första är han inte ihop med någon så det är ingen affair. Och för det andra theres no love between us.” hon fnös. ”Det säger du. Är det därför du inte hänger med Jake och varje gång jag ser dig är du med Justin.” jag himlade med ögonen och satte mitt hår i en hög hästsvans med hårsnodden jag hade runt handleden. ”Ash du ser mig typ två gånger om året så dina ögon är inget att lita på.” hon la en slinga bakom sitt öra. ”Okey what ever. Är du med eller inte.” jag satte mig ner på skrivbords stolen. ”Jag fattar fortfarande inte varför du behöver min hjälp.” jag kollade skeptiskt på henne. Hon tog ett djupt andetag. ”För, för du är den enda jag kan lita på.” jag skrockade till. ”Lita på mig? Skojar, du varför frågade du inte Lucy?” hon suckade och reste sig upp från sängen. ”Du fattar inte, okej glöm att jag sa nått.” hon öppnade min dörr och försvann snabbt ut ur huset. Jag himlade irriterat på ögonen. Typiskt Ashley. Jag gick med små steg till min säng och la mig försiktigt ner på rygg. Nu när jag var ensam började mina tankar svämma över mig. Det kändes som om jag hade en klump i halsen, tårarna började åka ner för mina kinder och jag andades andfått ut. Jag torkade bort några få tårar samtidigt som jag snabbt drog upp min mobil från min byxficka.  Jag knappade snabbt in Jakes numer och väntade några singnaler tills han svarade.

-Hej.

Stamade jag fram med tårarna rinandes ner för mina kinder.

-Jen, vad har hänt?

Jag lutade mig bak mot den mjuka fjäderlätta kudden. Jag svalde och tog ett djupt andetag.

-Förlåt-Jake-jag-var- dum-jag-skulle-ha-lyssnat-på-dig-du-hade-rätt.

Jag kände hur hela min kropp skakde.

-Jen, ta det lugnt. Berätta vad som har hänt?

Hans röst fick hela min kropp att fyllas med en varm känsla.

-Kan, kan du snälla komma över?

Stamade jag fram.

-Ja, jag kommer om 10.

Jag la på samtalet och försökte samla mig men det funkade inte. Mitt hjärta bankade så hårt så att det kändes som om den skulle hoppa ut ur min bröstkorg. Jag fattade inte varför jag kände så här. Dom fyra orden Justin hade sagt fick mig att känna mig så här. Fyra små ord "fall inte för mig".Med dom orden hade han sårat mig så djupte som Marianagraven. Tänk om jag aldrig hade träffat honom, då skulle jag slippa sitta här och tänka på honom medans han var ute och förmodligen festade. Det var självklart att han var lycklig nu när jag hade försvunnit ut ur bilden. Zac verkade ändå inte gilla mig, jag skulle självklart sakna Shay och Chris. Jag blev avbruten i min tankar när jag hörde två försiktiga knackningar på dörren. Min blick landade på Jake som stod vid dörröppningen. Han hade på sig en millitär-grön t-shirt med en svart skin jacka och svarta jeans. Han tog några försiktiga steg fram till sängen och satte sig ner på sängkanten. ”Hej.” jag kände klumpen i magen men jag skulle inte tillåta en tår falla. ”Hej.” viskade han fram. Han la sig ner på rygg bredvid mig och höll sina starka armar om mig. ”Så kommer du berätta vad som hände?” Jag tog ett djupt andetag och tryckte mitt huvud närmare hans bröstkorg.”Han.” jag tog en paus. ”Han sa åt mig att inte falla för honom. Jag vet det låter lamnt men han hade gett mig den bästa dagen i mitt liv sedan, sedan mamma dog.” vid det här laget hade tårarna slutat falla och jag kunde prata normalt. ”Han sårade mig verkligen, bara med dom fyra orden. Det kändes som om jag var hans hora som han kunde ringa och jag skulle komma men det var på ett vilkor, jag fick inte falla för honom. Han, han sårade mig verkligen." 

Nu började tårarna åka ner för mina kinder. Han tryckte mig hårdare mot sig och jag kände hans kroppsvärme. ”Det är okej, du är okej nu.”  han kysste mig mjukt på min panna, jag tog ett djupt andetag och lyckades forma ett leénde innan jag föll ner i en djup sömn.

---

Jag vaknade upp av den ljuviga doften av bacon och ägg. Min mage gav ifrån sig ett undligt ljud vilket bevisade att jag var hungrig. Jag gäspade stort och sträckte på mig. Minnena från igår började spelas upp i min hjärna. Jag hade nog aldrig gråtit så mycket som jag gjorde igår förutom när min mamma dog. Jag suddade bort den tanken och reste mig upp från min bekväma säng. Jag gick med snabba steg in till toaletten. Jag låste dörren efter mig och kollade in i spegeln. Mitt hår stod rätt ut åt alla håll, mina ögon hade stora säckar med svart mascara omkring dom, dom var röda och uppsvällda av allt gråtande. Jag tvättade mitt ansikte med tvål och skjölde det sedan med ljumet vatten. Jag kollade upp mot spegeln, jag såg någelunda bra ut. Efter att jag fixat till mitt hår i en stor knut rättade jag till Jakes t-shirt som jag märkte att jag hade på mig. Han måste ha satt på mig den när jag sov. Jag låste upp dörren och gick ner för dom gamla trätrapporna, dom gav ifrån sig ett knarrande ljud efter varje steg jag tog. I köket stod Jake med två tallrikar i varsin hand. Han hade på sig sina svarta jeans från igår utan tröja. Han satte ner tallrikarna med bacon ägg och toast och olika grönsaker på bordet. ”God morgon.” raspiga röst fick mig att bli knäsvag. ”God morgon.” viskade jag närvöst fram. Jag satte mig ner på köksstolen. ”Jag har gjort frukost.” jag log. ”Det luktar underbart, när lärde du dig att bli en mäster kock? Och vart fick du alla ingredienser ifrån? Sist jag kollade i kylskåpet var det lika tomt som en ödesmark.” ett flin bildades på hans läppar. ” Jag gick till affären. Så är du okej.” han ignorerade min första  fråga och började äta av frukosten. ”Jag mår bra.” lögn. ”Är du säker?” Han kollade på mig med en sådan blick som om han inte trodde på mig. Jag nickade bekräftande. ”Bra.” jag tog upp gaffeln och började äta av frukosten. En sak var säker jag modde allt ifrån bra.