foreverbiebs.blogg.se

---

Jag såg massa patienter som satt och väntade efter besked. Alltihop påmindes om när jag satt på en av dom stolarna och väntade på besked om min mamma skulle leva till 16 års födelsedag eller om hon skulle dö. Jag hade aldrig tidigare varit på ett sjukhus sedan min mamma dog. Min pappa hade sagt att det var mitt fel. Det var mitt fel. Jag hade varit på en av dom där skolbalerna. Jag hade blivit full och ringt henne att hämnta mig istället för att åka hem till min kompis som vi hade egentligen bestämnt. Hon hade hämntat mig från skolan. Hela vägen dit hade hon skällt ut mig, men på ett mer mamma sätt. Hon hade berättat att hon var besviken på mig. När jag hade bett om ursäkt kysste hon mig på pannan och det var då. En stor lastbil som var nog en meter högre en våran bil. kraschade precis framför våran bil. Jag blev avbruten i mina tankar när Justins röst skar igenom mina trumhinnor. "Mår du bra?" Jag hade inte ens märkt att vi satt i hans bil. "Ja jag mår bra." Jag nickade bekräftande.

Jag klev ut ur bilen och andades in den friska luften. Solen höll på att lyftas upp bakom dom höga bergen långt borta i horisonten. Jag stängde igen bildörren efter mig och började steg för steg gå mot det någonlunda välkända huset. Justins. Jag hörde fotsteg bakom mig, det var Justins fotsteg. Efter varje steg han tog gav hans skosulor ifrån sig ett knaprande ljud. Vilket bevisade att uppfarten hade mer eller mindre hundra småstenar utsprida över sig. Jag placerade min hand i min jackficka när jag kände att morgonkylan började bildas. Klockan hade slagit 4 för mindre än fem minuter sedan och det enda jag kunde tänka på var vad som hade hänt på sjukhuset. Justins läppar så nära mina att jag kunde känna hans varma försiktiga andetag mot dom. Hans små rörelser som han gjorde när han tryckte mig hårdare mot sig. What the fu- Jag visste inte varför jag tänkte på det. Det var Justin vi snackade om. Inte en chans att han skulle någonsin falla för en halvtföräldrarlös tjej som jobbar på ett café för att kunna ha råd med att betala college. Det var inte så att jag va fattig. Min pappa känade en väldigt hög lön även fast jag inte hade någon aning om vad han jobbade med så var lönen mycket bra. Det var det att jag inte ville be om hans hjälp, jag var rädd att svaret skulle bli nej så jag tog hand om mig själv. Justin placerade nyckeln i nyckelhålet och vred den först år höger och sedan åt vänster när vi hörde ett klick vilket bevisade att dörren hade öppnats. Han la sin hand på dörrhandtaget och vred ner den. Han öppnade upp dörren åt mig och jag klev med trötta steg in i huset. Flera höga ljud hördes från vad jag trodde var vardagsrummet. Jag drog slarvigt av mig mina converce och hängde min jacka på kroken innan jag följde med Justin in till vardagsummet. Alla satt samlade där med varsin förvånad och orolig blick när dom såg både Justin och mig. "Justin? Jennifer?" Började Shay. Jag blickade ner mot golvet. "Jag mår bra." Jag sa det som om jag försökte övertyga mig själv. Jag visste inte hur jag mådde, alla mina känslor hade samlats i en stor boll och bollen höll på att explodera. "Justin vi måste prata." Chris gav Justin en sån där blick som jag inte kunde tyda. Han nickade och vände sig om mot mig. "Om du går upp för trappan och sen till vänster hittar du mitt rum, vänta där jag kommer snart." En rynka bildades mellan mina ögonbryn. "Vill du att jag ska vänta i ditt rum? Jag trodde jag var din flickvän, borde inte jag få veta det här." Det kändes helt rätt att lägga in lite teater i det hela. Vad hade jag egentligen att förlora. Jag fick allas förvirrade blickar på mig, Justin som frågan var ställd till hade inte svarat utan stod helt stilla och kollade häpet på mig. Han tog ett hotfullt steg närmare mig. "Jag sa vänta i mitt rum, och du vet mycket väl att jag inte gillar att upprepa saker." Viskade han hotfullt i mitt öra. "Om jag ska vara din flickvän så ska jag vara med i den här konversationen." Jag försökte låta lika hotfull som han men jag var inte ens i närheten. "Hotar du mig?" Ville han veta. Jag suckade och himlade med ögonen. "Fine, jag går men du ska veta att det är av egen vilja, jag vill bara inte vara nära dig." Jag vände mig och och kände hur alla blickar brände mot min ryggtavla.

Justins perspektiv

"Jävligt smart Justin. Så jävligt smart. Vet du du har just passerat gränsen av korkadhet! Du är en moron, en fucking moron utan hjärna." Shays utskällning åkte in i mitt ena öra och ut genom det andra. Jag ansträngde inte ens mig för att fånga upp ett enda ord av det hon sa. För jag brydde mig inte. Jag placerade mina händer på min tining och började massera. Mitt huvud gjorde ont av allt oljud hon gav ifrån sig, alltså av hennes irriterande röst. "Justin vi sa att vi skulle åka i morgon. Så jag vet inte vart du fick din korkade idé att åka dit själv, idag!" Nu var det Bruce som hade tagit ledningen av att skälla ut mig. Ärligt talat brydde jag mig inte om vad nån av dom sa vi behövde information och jag åkte för att leta efter informatin. "..helt korka- hör du ens vad jag säger?" Shay avbröt mig i mina tankar och kollade med en mördande blick på mig. "Fuck you Justin!" Jag reste mig upp från fotöljen. "Lyssna, vi behövde information ellerhur?" Alla nickade. "Och ni ändrade er och sa att det var för risktabellt att åka dit igår." Dom nickade ännu en gång. "Så jag tog handlingarna i mina egna händer och åkte. Jag ser inte vad problemet är." Shay himlade med ögonen. "Problemet är Justin, att du är en korkad fucked up moron som sätter hela dit och Jennifers liv i fara." Jag tänkte efter vad hon hade sagt. Jag satt faktiskt Jennifers liv i fara. Allt skulle ha varit mitt fel ifall hon hade skadat sig. Jag beslöt mig för att inte låta dom veta att dom hade rätt. Jag vände mig om och började gå upp för trappan. Jag paserade ett par dörrar innan jag öppnade dörren där jag hade sagt åt Jen att vänta på mig. Hon låg på min säng, hennes ögon vad stängda och hon hade kurrat ihop sig till en liten boll. Hon sov. Jag släckte försiktigt lampan och började smyga fram till sängen. Jag satte mig ner på ena sidan av sängen. Jag tog av mig min jacka, t-shirt och mina byxor innan jag la mig ner på sängen. Jag la mig ner under täcket och la min hand på hennes midja och tryckte henne hårdare mot mig. Jag visste inte vad som var fel på mig. Vad som höll på att hända fick inte hända. Hon skulle falla för mig. Inte tvärtom.