- Dark Light

Chapter - 13 Because i care about him.


Previously:
”Vi hittade lite information om vart Harnandez företag kan vara.” Han siterade ordet företag och räckte papperet till mig.”Goldenyard 2 i Mapelstreet.” Han nickade och satte sig ner på platsen Bruce hade satt sig på. Bruce hade ställt sig brevid Shay och letade information.”Killar vi har hittat nått.” Shay avbröt mitt läsande, jag reste mig upp från soffan och kollade på henne.”Harnandez ”företag” ligger på Otwastreet 450.” Jag nickade och tog dom stegen som var kvar fram till henne.”Är det inte där.” Jag tog en paus.”Lif klubben ligger.” hon nickade och spände blicken på datorn.”Jag tror att ”företaget”.” Hon gjorde citat tecken i luften.”Ligger i byggnaden.””Eller under byggnaden.” Avbröt jag henne.”Ja, som en sån där underjordisk gång.” Jag nickade och vände mig om mot resten av gruppen.”Here we come Las Vegas.”
 Jag packade ner min Replika desert eagle pistol i min svarta ryggsäck. Min Revolver hade jag placerat under mina byxor en bit ovanför min midja. Efter att vi hittat all information vi behövde planerade vi att vi kunde köra upp till Vegas och undersöka klubben Lif. Det skulle förmodligen vara fullpakat i Klubben med det var ändå en bra grej. För då skulle vi kunna komma in i klubben utan att få för mycket uppmärksamhet. Jag la ner min mobil i min ficka och vände mig mot Shay och resten av gruppen. ”Ska vi dra.” Alla nickade bekräftande, jag tog upp min ryggsäck och placerade den på min rygg.

 

Jennifers perspektiv:

 

Jag skrollade ointresserat igenom min mormors gamla dagbok -som jag hade hittat på vinden- tills jag hittade det jag letade efter. När hon och morfar träffades. Hon hade berättat innan hon dog att när dom för första gången träffades var det helt sagolikt. Jag drömnde tillbaks till tiden då både mormor och morfar levde. Då var allt perfekt. Mamma levde, pappa var som en helt annan människa. En god människa. Han tog hand om mig på riktigt, inte som nu när han knappt brydde sig om jag andas eller inte. Jag låg på mage på min mjuka säng och vände försiktigt blad på den bruna utslitna boken.

 

..hans ögon var bruna, en nötfärgad brun färg som jag aldrig tidigare sett. Och när han pratade med mig, jag blev helt knäsvag. Hanns röst var så len. Och hanns hår, helt perfekt. Det första han sa till mig var: Hej visst är det du som är Melissa Jaymeson. Jag höll på att bli galen.

 

Ett leénde bildades på mina läppar. Hur hon beskrev honom fick mig att tänka på Justin. Hans perfekta hår, perfekta läppar, han perfekta ögon.. Vänta what the fu- Jag stoppade mig själv från att avsluta meningen. Jag hade just avslutat ett irriterat samtal med Justin när han frågade ut mig om min pappa. Min pappa! Varför ville han veta om min pappa? Jag lät inte tankarna föras vidare utan lät blickan landa på dagboken igen.

 

Han följde med mig hem den kvällen. Han lämnade mig ende till dörren och gav mig en kyss på min kind. Hela min kropp fylldes med fjärilar. Efter det smög jag hem eftersom jag absolut inte ville att mor och far skulle veta att jag kom hem så sent. Jag kunde inte sova en blund den kvällen. Allt jag tänkte på var Charlie.

 

Charlie, det var min morfar. Han dog några månader efter mormor dog. Jag stängde igen dagboken  och reste mig upp. Jag slängde ner mina ben -som var täckta med ett par ljusnblåa rivna jeans- ner för sängkanten och placerade sedan ner dom på golvet. Med trötta steg gick jag till mitt vit målade skrivbord där min mobil låg -som jag efter samtalet med Justin hade lagt den- och tog upp den. Justins numer som jag hade sparat efter att han hade ringt mig truck jag snabbt på. Signalerna gick men han svarde inte. Jag prövade och ringe en gång till och hans välkända röst fyllde snabbt mina trummhinnor.

 

-Hey.

 

Han lät väldigt stressad.

 

-Hej, vad gör du?

 

Jag använde en lugn och försiktig röst.

 

-Jen jag kan inte prata just nu jag är ganska uppta-

 

Ett skrik avbröt honom.

 

-Justin?

 

Min lugna röst byttes ut till en orolig. Han svarade inte utan det enda jag kunde höra var mummel.

 

-Justin vad är det som händer?

 

Ännu en gång svarade han inte. Jag hörde hur musiken spelade lågt i bakrunden.

 

-Stick härifrån annars skjuter jag skallen av er!

 

Jag  hörde ljudet av ett skott och mina andetag stanade i magen och hela jag frös till is. Rösten som hade utfört hotet var allt från Justins röst. Jag hade aldrig tidigare hört rösten och det verkade som om det var dom som skulle skjuta Justin. Jag avslutade med darriga händer samtalet och lät mitt finger skrolla ner tills jag hittade Jakes numer i kontaktboken. Efter bara två signaler svarade han.

 

-Hej.

 

Jag skippade hälsningen och gick direkt till smntalsämnet jag ville prata om.

 

-Justin.

 

Stamade jag fram.

 

-Det här är Jake.

 

Jag svarade inte på hans påstående eftersom jag visste mycket väl att det var med honom jag pratade med.

 

-Han behöver hjälp vi måste hälpa honom nu!

 

Rabblade jag stressat upp. Nu hade jag börjat gå runt i cirklar i mitt rum.

 

-Vad menar du?

 

Hans röst lät helt lugn.

 

-Jag hörde ett skott och skrik och han, han svarade inte när jag pratade med honom. Och Jake han får inte dö, jag bara klarar inte av de-

Han avbröt mig.

 

-Jen ta det lugnt, okej förklara för mig vart han är.

 

En rynka bildades på min panna.

 

-Jag vet inte, han sa inte och jag bara vet inte.

 

-Har du inte någon idé om vart han kan vara? Har han inte berättat nått?

 

Jag tänkte efter. Justin hade inte nämnt nått.

 

-Nej, igår var vi med varandra och han nämnde inget han bara frågade ut mig om min pappa och han frågade mig vart han jobbade och vad han gjorde och.

 

Jag rabblade upp allt med pickniken han hade anordnat. Jag tog en paus och tänkte efter

 

-Vegas.

 

-Vad är det med Vegas.

 

Jag tänkte efter. Det var en liten chans. En väldigt liten chans att han kunde vara i Vegas.

 

-Han är i Vegas.

 

-Okej jag ringer polisen och säger åt dom att de-

 

-Nej jag ska till vegas!

 

Avbröt jag honom.

 

-Varför ska du dit?

 

Skämtade han? 

 

- Varför jag ska dit? för, för jag bryr mig om honom.


Bättre sent än aldrig, hu? 


Postat av: julie

As bra! Jag vill ha mer nu

Svar: Bara för det håller jag på att skriva det nya kapitlet nu! :)
HANDLING - Dark light

2014-07-07 @ 22:18:41
Postat av: Anonym

Omg så braaa

Svar: Tack!! xD
HANDLING - Dark light

2014-07-09 @ 19:35:19
Postat av: Anonym

Min lycko dag idarå KÄR😍 det är hel underbart ju, längtar tills det kommer ett nytt!👌😏👼👍

Svar: Ohmiiigaaaad vad glad jag blir! Det blev helt plötsligt min lycko dag! Ps: Kapitel uppe nu :)
HANDLING - Dark light

2014-07-09 @ 21:20:28
Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: