foreverbiebs.blogg.se

Previosly

Jag drog ut ena luckan innan jag greppade tag om teckningen jag hadde ritat. Jag granskade teckningen i några seckunder innan jag tog mitt pennskrin och satte mig på min mjuka säng. Teckningen var av en tjej som stod med hakan uppåt och hennse skuggor i flera olika nyanser. Jag hadde bara lite att göra innan jag var klar med den. Jag drog smidigt ut en skugg pennan innnan jag började skugga med den.---    Klockan var 17:20 och jag höll fortfarande på att rita. Jag hörde en lös knackning frå dörren. Vilket fick mig att avbryta mina tankar och kolla upp från papperet. "kom in" Dörren öppnade och mamma kom försiktigt in i rummet.”jag ska åka till pattie nu följer du med?”

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag suckade högt innan jag frustrerat drog min hand genom mitt hår. Jag kollade upp på det vita taket innan jag mumlade fram ett svar.

”Nej.. jag vill inte följa med.

Jag drog ett djupt andetag innna jag mötte min mors blåa ögon.

”Förlåt jo.”

”För vad”

Sa jag med en frågandes blick.

”För att det jag sa lät som en fråga.”

”Va?”

Min frågande röst ekade i mitt rum.

”Ta på dig några andra kläder, vi ska på middag. Jag väntar där nere.

Jag sneglade ner mot mina cheerleading kläder innan jag mötte hennes blick igen.

”Se så skynda nu vi har inte hela dagen på oss.

Hon stängde igen den vita dörren.  Jag jag stälde mig upp på golvet innan jag gick till helkropps spegeln. Jag inspekterade mig själv och mina kläder innan jag gick med snabba steg till min vita byro där några av mina kläder låg. Jag tog fram ett par svarta jeans och en vit lös t-shirt. Jag tog av mig mina cheerleading kläder innan jag satte på mig kläderna jag hade valt ut. Fullt påkläd satte jag mitt hår i en ny höghästsvans. Jag gick till min mors rum och letade ivrigt efter hennes sminklåda eftersom jag själv aldrig använde smink så jag har aldrig behövt köpa smink. Jag tog ut en av hennes hundra mascaror och en eyeliner,  jag gjorde ett vågit sträck över mina ögonlock innan jag la på hennes svarta mascara. Jag la tillbaks sminket i  hennes sminklådan. Jag bakade några steg från spegeln så att jag kunde se min outfit samt ansikte. Jag förståd inte varför jag sminkade mig för justin, jag brukade aldrig sminka mig och om jag gjorde det ver det bara lite mascara för att få mina ögon att se större ut. Jag sukade högt innan jag gick ut ur rummet tillbaks till mitt rum och satte på mig mina svarta Dr Martens. Jag öppnade dörren till mitt rum innan jag gick ut ur den. Jag joggade ner för trä trapporna tills jag kom till hallen. Jag satte snabbt på mig min ljus blåa jeans jacka innan jag rotade i fickan efter min mobil. Jag drog smidigt upp den och kollade på kärmen. Inga missade samtal och inga nya sms.

”Jag är klar.”

Skrek jag  samtidigt som jag snabbt drog  ut mina hörlurar ur min jackficka innan jag la båda öronsnäckorna i mina öron. Jag hörde ett klickade ljud .  Jag sneglade upp och mötte mammas blick. Hon hade på sig  en svart jumpsuit med ett ljus gönt halsband och ett par ljus gröna pums som matchade halsbandet. Den begiga kappan täckte det mesta av jumpsuiten men man kunde se lite av den. Hennes smink var sofistikerad hon hade röda läppar och lite puder och eyeliner och hennes ögonfransar var täckta med svart mascara.

”Vad bra, då går vi”

”Har jag något val?”

”Nä gumman, det har du inte”

”Åå vad kul för mig då”

Jag greppade tag om bilnycklarna innan jag öppnade upp yttedörren och gick ut ur huset med mamma bakom mig. Jag styrde snabbt mina steg till bilen innan jag la in nyckeln i nyckelhålet och vred den åt höger tills jag hörde ett klick som fick mig att öppna upp bildörren och sätta mig på sättet. Min mor satt på passagerar sättet och kollade ut genom bilrutan. Jag startade motorn och några sekunder senare var vi uppe på motorvägen.

”Jag kan fortfarande inte fatta att du tvingade mig att följa med till Justin.”

”Du vet jag är bra på att övertyga folk”

”Du övertygade inte mig, du tvingade bokstavligen mig att följa med.”

”När du säger det så, låter det ju hemskt.

Hennen röst var full av sarkasm.

”H-a-h-a jätte kul mamma.

Orden flög ut ur min mun innan jag gjorde en sväng in till justins uppfart. Jag parkerade bilen en bit från huset där justin bodde, bor. Jag stängde av motorn och kollade på mamma. Hon höll på att ta av sig sättebältet. Hon öppnade bilddörren och klev ut. Jag suckade högt innan jag hårt spännde knogarna mot ratten. Min mor vände sig hastigt om när hon såg att jag inte hade gått ut ur bilen.

”Gumman kommer du?”

Hennes fråga lät mer som befallning.

”Jag vet inte om jag klarar det”

”Sluta nu du har kommit såhär långt, jag vet att du klarar det du måste bara tro på dig själv.”

”Mamma det här är ingen tävling du behöver inte ge mig pep talk, okej?”

”Okej, men gumman ge inte upp nu”

”Okej... visst”

Jag öppnade den högra bildörren innan jag hoppade ut ur bilen och stängde igen bildörren  och rundade bilen. Jag klarar det här.Jag försökte pepa mig själv men det gick inte så bra. Mina steg var små men varje sekund som gick kom jag ändå närmare dörren. Hela min kropp skakade, tårarna ville bra rinna ner för mina ögon som ett vattenfall. Jag andades in och gick ett steg tills jag nådde dörren.Jag knackade löst på den bruna trädörren, några sekunder senare gick det silvriga handtaget ner och juag skymte pattie.

”Hej, jag är så glad att ni kunde komma på så kort varsel.”

Hennes ljusa röst ekade i mina trömhinnor, hon omfamnade mig i en mjuk kram som jag snabbt besvarade. Jag log ett halvt leénde mot henn.

”Kom in”

Hon sträckte ut armen som en gest att vi skulle komma in, vilket jag lydde. Jag gick in i huset och en lukt av Patties berömda  Spagetti bolanase spred sig i mina näsbporrar. Vilket var både min och Jusins favorit mat när vi var mindre. Minnena av mig och Justin när vi åt så mycket Spagetti bolanase så vi ville spy bildades i min hjärna. Ett fånigt leénde var fastklistrat på mina läppar, men den suddades bort så fort jag fick syn på honom. Han stod där med ett par skinbyxor som var X-antal centimeter ner för hans midja. Han hade på sig en svart t-shirt med ett guldigt halsband. Hans hår påminde mig lite om hur Elvis Presley brukade ha sitt hår. Mina ögon åkte ner för hans ansikte tills jag mötte hans hasselnötbruna ögon. Ett halvt leénde var fastklitrat på hans läppar. Jag tog bort blicken från honom och tog snabbt av mig min ljus blåa jeans jacka.

”Jo..?”

Mumlade han tyst fram, bara så att jag och han kunde höra det.

”Bara sluta”

Min röst var kall och hård. Jag gick snabbt förbi honom in till köket där bordet var dekorerat och mat fanns på plats. Diana och bruce satt runt bordet. Stora leénden bildades på deras läppar när dom såg mig.

”Åå Jo det var så länge sen, hur mår du”

Innan jag ens hade hunit svara på dianas fråga omfamnade hon mig i en mjukkram och detsamma gjorde Bruce. Jag besvarade båda deras kramar med ett brett leénde på läpparna.

”Jag mår bra”

Jag satte mig mittimot Bruce. Några sekunder senare kom Justin Pattie och mamma in och satte sig ner på stolarna som var plaserade runt borden. Justin satte sig ner bredvid mig. Jag suckade tyst för mig själv.

”Så ska vi börja”

Pattie gav oss alla ett leénde innan hon nickade mot maten. Jag besvarade hennes leénde och hon tog den stora gaffeln och hällde upp Spagetti bolanasen på hennen porslin talrik.

----

Efter att vi ätit klart middagen bestämde sig mamma Bruce Diana och Pattie att sitta i vardagsrummet och prata medans jag och Justin satt runt matbordet . En tjock pinsam tystnad spred sig över oss. Ingen av oss sa något och jag ville heller inte vara den personen som började en konversation. Han harklade sig tyst och mötte min blick.

”Ehm.. så vill du följa med upp till mitt rum?”

Jag mötte hans hasselnötn bruna ögon, hans blick såg exakt ut som när han åkte iväg från mig på flygplatsen. Jag suckade tyst för mig själv innan jag vände mig om och mötte hans blick igen.

”Ehm.. visst varför inte”

Mumlade jag tyst fram innan jag reste mig upp och drog ut stolen. Han följde mina rörelser innan vi gick upp för trä trapporna.

”Så hur är det i skolan? Är Mr mathew lika jobbig?”

Han skrattade lågt innan vi fortsatte upp för trapporna.

”Ja,  skolan den är... skolig”

Vi båda skrattade tyst.

”Jag har saknat ditt skratt.”

”Jag med... asså ditt skratt”

Vi nådde upp till hans rum och han öppnade försiktigt dörren. Jag gick in i rummet och möttes av hans gamla säng gamla garderob. Han hade inte bytt ut något av hans saker.

”Wow, du har inte bytt ut nåbgot. Det ser exakt ut som det gjorde när jag sist var här.”

Han skrattade tyst och vände sin blick till mig.

”Jag vet, jag gillar att komma hem efter en lång turné och se mitt gamla rum. För jag vill inte glömma bort vem jag är”

Jag log ett halvt leénde innan jag satte mig ner på sängkanten och kollade på honom.

”Varför gjorde du det?”

Min röst var sträv så sträv att den nästan lät kall.

”Gjorde vad”

Hans förvirrade röst ekade i det lilla rummet.

”Lek inte dum justin du vet exakt vad jag pratar om, varför ringde du aldrig.”

Min röst lät trött och bestämd.

”jo jag är ledsen att jag sårade dig det v..”

”SVARA PÅ M IN FRÅGA”

Skrek jag, det skulle inte förvåna mig om dom där nere hörde mig.

”Varför ringde du aldrig.”

Jag kände hur tårarna bildades i mina ögon, några sekunder senare ran dom ner längs mina kinder. Justin kom springandes till mig och omfamnade mig i en mjuk kram.

”Jag är så ledsen Jo”

Jag kände hur jag började storgråta, jag satt i hans famn som ett litet barn som hade gjort illa sig och bara grät för att det gjorde ont kanske på knät eller armbågen. Men min smärta var inte där.

”Det gör ont”

Mumlade jag tyst medans tårarna vällde ner för mina kinder.

”Vart?”

Hans raspiga röst ekade i mina öron

”Här”

Jag klappade mig löst och sakta på området där hjärtat låg.

”Jag är så ledsen Jo”

Jag andades in ett djupt andetag innan jag mötte hans blick.

”Du svarade aldrig på min fråga, varför ringde du aldrig?”

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 Jag vet jag är jätte jobbig att jag slutade kapitlet där, men Justin har äntligen kommit in i novellen! Varför tror ni han aldrig ringde Jo?

Fråga: Vilka länder vill ni resa till? (Välj två).

Svar: Frankrike och USA, älskar det franska språket!