- Dark Light
Chapter - 25 He is going to kill you
Previously:
”Nej,men om jag ska vara ärlig funkade din plan. Utan all den information vi fick skulle vi aldrg kunnat hitta allt om Harnandez.”
Det var Justins röst. Varför pratade dom om min pappa?
”Och du som inte ville bli tillsammans med henne. Även fast våra liv stod på spel.”
Mitt hjärta frös. Allt jag kunde tänka på var orden Zac hade utalst. Utan att jag hann tänka välte jag porsln krukan som stod en bit från mg när jag skulle vända mig om. Krukan ramlade och föll i tusen bitar precis som mitt hjärta.
”Och du som inte ville bli tillsammans med henne. Även fast våra liv stod på spel.”
”Och du som inte ville bli tillsammans med henne.”
”Tllsammans.”
Jag vaknade upp ur mn dvala när jag hörde fotsteg komma mot mig. Jag tog mig snabbt samman och började gå med så snabba steg som möjligt till hallen. Jag tog in ett djupt andetag och andades lika snabbt ut det igen. Jag kände hur tårarna hotade att falla bakom mina ögonlock men jag hade ingen kraft i kroppen att hålla in dom. Jag la min hand på min mun för att inte låta ett enda ljud lämna mina läppar medans jag lät tårarna falla ner för mina kinder en och en.
”Jennifer?”
Justin viskade ut mitt namn som om jag var den omtåligaste saken i hela världen. Jag vände mig inte om för att möta hans blick utan stod på exakt samma ställe utan att röra en fena.
”Snälla lyssna, låt mig förkla-”
Jag avbröt honomoch vände mig hastigt om så jag kunde möta hans blick.
”Snälla säg att det jag hörde inte är sant. Säg att du inte blev ihop med mig för ett uppdrag.”
Hans blick åkte skata neråt tills den mötte marken utan att han sa något.
”Jag trodde väll det.”
Hans blick mötte min och vi stod där en lång stund och bara kollade på varandra utan att säga ett ord. Jag fuktade mina läppar och lät mina andetag pysa ut genom mina läppar.
”Snälla bara säg att det inte är sant.”
Jag hade nått min gräns så ifall jag sa ett enda ord till visste jag att jag skulle brista ut i tårar. Jag la båda mina händer för min mun och lät tårarna falla ner för mina kinder. jag blundade och försökte föreställa mig själv hemma, i min mjuka säng.
Efter några minuter när jag hade samlat mig hukade jag mig och satte jag på mig mina svarta Dr Martens och drog smidigt på mig min gröna bomullsjacka.
”Okej, jag tror fick ditt svar.”
Justin tog dom få stegen som var kvar fram till mig och la sina händer på mina kinder.
”Bebe lyssna, jag älskar dig. Okej?”
Jag tog in ett djupt andetag.
”Snälla rör mig inte. Bara bara rör mig inte.”
Stamade jag fram medans jag försökte ta bort hans hand från mig. Han kollade rakt in i mina ögonutan at säga ett ord. Jag fuktade mina läppar och drog försiktigt upp dragkedjan på min jacka och gick ut ur huset. Mina andetag fastnade i halsen. Jag kände hur den ljuma vinde fläktade mitt hår. Jag tog in ett djupt andetag och började med skakiga ben gå hem.
∞
Jag satte mig ner på min säng och tänkte över hur många gånger jag hade gråtit över Justin. Jag stängde ögon i samband med att jag hörde hur yttedörren stängdes med en smäll. Jag öppnade hastigt upp ögonen och klev ner från min säng.jag vandrade med försiktiga steg fram till dörren och öppnade den försiktigt. Jag började höra röster.
”Så vaför kom du?”
Det var min pappas röst.
”Du vet varför jag kom.”
Jag kunde inte urskilja vem personen var men jag kände igen rösten. Jag hörde hur min far suckade.
”Jag ska döda Justin Bieber och hans gäng.”
Jag visste inte om det var en fråga eller om det var ett påstående. Jag höll min skakiga hand över min mun. Ska han döda Justin? Jag gick med försiktiga steg in till mitt rum igen ochh sprang fram till mitt skrivbord där jag fann min mobil liggandes. Jag låste upp mobil och letade efter Justins välkännda namn i katalogboken. Jag hade ingen tid att tänka på vad han hade gjort jag tryckte på hans namn och signalerna började ringa. Jag höll närvöst i telefonen och efter några få signaler svarade han.
”Jen hej.”
Sa han försiktigt. Jag tog in ett djupt andetag .
”Jag måste berätta något.”
Sa jag närvöst och pillade på knappen på min kofta.
”Okej vad är det babe.”
Ordvalet han använde fick rysningar att bildas i min ryggrad.
”Lyssna min pappa han, han kommer att döda er.”
Förlåt, förlåt, förlåt tusen gånger för att kapitlet har tagit typ hundra år jag är super ledsen och jag ska påriktigt skärpa mig :) love you!
Förlåt, förlåt, förlåt tusen gånger för att kapitlet har tagit typ hundra år jag är super ledsen och jag ska påriktigt skärpa mig :) love you!
Postat av: Anonym
Så bra så bra kapitel, bättre sent än aldrig:) längtar redan till nästa
Postat av: Julia
Hej!
Nu när jag å Sanna har startat igen, skulle du vilja göra det där länkbytet med oss då? :)
Svar:
HANDLING - Dark light
Postat av: Anonym
Mer en 1 vecka Sen du la ut nu!
Postat av: Anonym
Du skulle la skärpa dig? 10 dagar imön
Postat av: Anonym
More
Postat av: Julia
Ser du hotmailen? :)
