Det hade gått två veckor, två hela veckor sedan jag snackade med Jake. Jag hade ignorerat alla hans samtal och jag hade undvikt honom i skolan. Kanske överderv jag men han hade ingen rätt att bestäma över vilka jag skulle vara med. Jag hade på mig mina jeansjumpsuiet och en magtröja, mina låga converce satt perfekta på mina fötter. Jag hängde min tygväska över axel, jag styrde mina steg mot skolans port. Jag öppnade den stora porten och gick med snabba stegmot mitt skåp. Jag knappade snabbt in min kod och slängde in min väska medans jag tog ut mina material som bestod av penna sudd engelskabok och block. ”Jen!” Jag hörde hur någon ropade mitt namn högt över hela korridoren. Jag fick alla elevers blickar på mig vilket fick mig att rodna. Jag vände mig mot personen som hade ropat mitt namn och ingen mindre än Jake stod där. Han började gå mot mig när han såg att jag hade sett honom. ”Vad?” Mumlade jag irriterat fram eftersom att han hade gjort att bokstavligen alla elever blickar var på oss. ”Varför har du ignorerat mig hela veckan.” Jag svarade inte. ”Jen seriöst är du fortfarande sur för det jag sa?” Jag flämtade till. Skojade han eller var han seriös. Jag valde att ignorera hans dumma fråga. Jag stängde igen mitt skåp och började gå mot engelska -salen. Jag hörde hur han ropade på mig men jag valde att ännu en gång ignorera honom. Jag öppnade dörren och gick in i klassrummet. Jag mötte alla elevers blickar och sneglade sedan till läraren. ”5 minuter sen miss Lawrence.” Jag himlade frustrerat på ögonen. ”Förlåt Mr Colin.” Han reste sig från kateden och ställde sig upp framför tavlan. ”Gå och sätt dig på din plats.”  En irriterad suck puste ut mellan mina läppar. Jag kollade genom havet med elever när jag såg en plats längst bak i klassrummet brevid ingen mindre än Robert skolans nörd. Jag drog frustrerat en hand genom mitt hår innan jag tog några försiktiga steg fram till stolen. Jag satte mig obekvämt ner på stolen utan att ge Robert en enda blick. Det var inte så att jag inte tyckte om ”nördar” i hel het eller så det var bara att en gång i ettan hade han skämt ut mig genom att säga att jag hade en stor chrus på honom. Vilket var delvis sant men det var även väldens pinsamaste händelse, och det bästa var att det var på Ashleys födelsedagsfest och sen dess har hon trakesserat mig om den händelsen. Precis när jag skulle öppna upp engelska bok öppnades dörren upp och Jake kom inrusande. Han gav Mr Colins en ursäktande blick innan han sneglade mot mig. Jag vände bort blicken från honom han gick mot sin plats bakom Ashley och satte sig lugnt ner och tog ut sin engelska bok. ”Tyst i kalssen.” alla elever blev helt tysta och kollade undrandes på Mr Colins. ”Vi ska ha en camping i år.” han tog en paus  ” Ni kommer bli uppdelade i grupper och i dom här grupperna ska ni fixa en brasa sätta upp tälten och mer.” Alla elever suckade högt, men i min del var det inte farligt, jag min mamma och min pappa brukade alltid campa innan hon dog. ”Och den första gruppen är..” Han trumade på den gamla kateden och log ett brett flin som ingen besvarade. ”Melissa, Karoline, Sam, Liam och Luce” Flera tjut hördes från Melissa och Sam, bästisar såklart. ”Andra gruppen är, Jake, Chris, Zac Justin, Shay, Ashley, Lucy och Jennifer”  Han måste fucking skämta. Det var typ värre en att bli stucken med en kniv i hjärtat, att få vara med Jake (som jag nu bråkar med) var en sak men Ashley och Lucy, det var rena mardrömen. Dom var som en beskrivning av mean girls, dom var mean girls. Jag hörde hur dom fnittrade glatt mot varandra medans dom himlad bitchigt med ögonen mot mig.

Jag sneglade bak mot Justin som satt bara några meter från mig, han hade blicken spänd i mina ögon i en känslokall ton. Det måste ha varit hans brorsor som hette Chris och Zac eftersom i alla mina år här i Livly High hade jag aldrig hört talas om dom namnen. Jag vände snabbt bort blicken från honom när jag insåg att jag hade stått och glott på honom. Jag himlade fåningt med ögonen åt mig själv innan jag vände blicken mot tavlan. Mr Colins fortsatte att rabbla upp namnen i dom olika grupperna, när han var klar skrev han upp en massa saker man skulle ta med sig till campingen. Jag blev avbruten i min dvala när jag hörde hur skolklockan rignde. Dom flesta eleverna hade redan rest sig upp och var påväg ut. Jag samlade ihop alla mina saker och gick mot kateden där Mr colin satt och försökte lugna ner alla elever som var ivriga att lämna klassrummet.”Mr Colins kan jag få prata med dig?” ”Visst Miss Lawrence, men kan det gå fort för jag måste gå och planera campingen.” jag la en slinga bakom mitt vänstra öra. ”Visst, jag undrade bara om..” Jag tog en pause och kollade runt om någon var i klassrummet. Det fanns några få elevr kvar som kämpade för att komma ut genom den trånga dörren. ”Jag kunde få byta grupp?” Han suckade högt innan han vände blicken mot mig igen. ”Miss Lawrence, det finns många elever som har frågat exakt samma fråga och mittsvar står kvar, det får tyvärrr bli ett nej.” Jag drog frustrerat en hand genom mitt hår. ”men..” försökte jag men avbröts av en välkänd röst. ”På riktigt Jen skojar du eller. Jag sa en sak men nu går du bara över gränsen.” Jake stod där med en sorgsen blick, han blängde mot mig innan han lämmnade klassrummet. Jag suckade frustretat ut inna jag också lämmnade klassrummet. Jag gick mot mitt skåp och slängde in mina saker i skåpet. Jag behövde tid att tänka och det nu. Min hjärna höll på att explodera jag klarade inte av det här. Jag gick ut genom skolans bakdörr. Det var varmt ute egentligen för varmt för att bara vara tidigt på våren. Solen sken högt upp på himlen, några få måln syntes på den ljusblåa himlen. Jag gick mot tegelstensvägen och kollade runt bland alla bänkar efter en plats att sitta när min blick mötte ingen annan en Justin. Han satt på en av bänkarna med en ciggarett mellan läpparna och två av skolans Cheerleaders på varsin sida av bänken.  Den ena hade platinblont långt hår och den andra ljusbrunt, båda hade korta hejaklcks kjolar och tajta uringade linnen som visade mer än halva deras bröst, dom kollade bitchigt på mig men jag lyckades ignorera deras blickar. Jag tog bort blicken från honom och började gå mot en bänk som var lite längre bort när han ropade på mitt namn.

Jag vände mig hastigt om och såg honom kolla på mig. Jag började med försiktiga och osäkra steg gå mot honom. ”Ja?” Frågade jag kaxigt. Jag kände hur hans humör höjdes från natruel till förbanad. ”Ge mig inte den fucking attetyden” Sa han ilsket. ”Ska du säga varför du ropade på mig eller ska du bara stå där och hålla om dom där slamporna medans du bokstavligen andas in din död?”  Jag vet inte vaför jag helt plötsligt blev helt kaxig. Han viskade något till tjejerna som jag inte hörde, dom reste sig upp oh lämnade oss ensama. Först sa han inget han bara kollade intensivt in i mina ögon. ”Du ska var jävligt noga på vad du säger för du vet inte vad jag kan fucking göra med dig.” Röt han irriterat ut. Jag flämtade till. ”Som om jag är rädd för dig” Jag höjde på mitt ena ögnbryn ”Så om du inte kommer säga nått viktigt till mig så kommer jag dra nu” Jag vände mig om och började gå bort från honom när jag kände hur någon tog tag i min midja och min vänstra arm och tryckte upp mig mot tegelstenvägen, mitt huvud slogs hårt mot stenväggen och det kändes som om jag skulle få en hjärnblödning. ”Du ska fucking hålla käften ingen jävla hora snackar med mig så där, hör du det?” Nu var jag riktigt rädd, jag trodde aldrig att han skulle få ett sånt här uttbrott. Jag nickade åt hans fråga, men bestämde mig sedan att jag skulle vara modg. Min mamma hade lärt mig att vara modig och stark att inte alltid visa dina känslor för folk. Därför hade jag byggt en mur runt mig och jag skulle absolut inte visa min rädsla för honom. ”Jag är ingen hora.” Det som skulle komma ut som ett kaxigt påstående kom ut som en rädd viskning. ”Va?” Jag vet inte om han inte hörde eller bara lekte dum. Han hade lossat på greppet så det gav mig chansen att jag puttade bort honom från min kropp och backade några steg. ”Jag är ingen hora, men du därimot är en arrogant jävel som behöver psykisk hjälp om hur man behandlar en kvinna. ” Jag gick stolt därifrån med ett stort flin på mina läppar. Jag hade förmodligen lämnat honom helt chockad. Jag gick in till skolan igen, jag som hade tänkt rensa mina tankar men fick bara mer att tänka på. Förut höll min hjärna på att explodera nu hade den gjort det och den gjorde det på Justin, och hur i hela friden visste han mitt namn?

Det känns som om uppdateringen är ganska bra nu, men det blir mindre kommentarer. Jag vet att det är ganska svårt att få tillbaks alla läsare men ni som kollar in det skulle betyda tusen om ni kommenterade. Jag vet att jag är lite tjatig med kommentarer jag ska faktiskt sluta begära kommentarer det betyder redan mycket att ni kollar in, och om jag får en kommentar är det bara bonus! :)  

-det känns som om jag har skrivit kommentarer tusen gånger nu-

love you dolls!